bara skjutit detta, för mig, stora problem åt sidan. Inte ens för mig själv har jag erkännt att det är jobbigt, vill inte tänka på det. Om man inte pratar om det  så kanske det inte finns. Fast nu när det har gått en tid sen jag pratade med läkaren har allt börjat falla på plats, så nu känns det bara hur hemskt som helst. Så fort jag tänker på det blir det genast jättejobbigt och jag blir deppig. Har väl börjat bearbeta igen antar jag.

Var in på en hemsida och försökte samla lite info, allt blev bara värre, fast det fick mig att ta tag i detta igen. Alla olika sätt verkar ta så lång tid innan man får börja, och vi vet inte ens vart vi ska börja än.

Kom på att vi faktiskt inte hade fått nån remissbekräftelse från urologen. Förra veckan ringde jag kvinnokliniken och kollade om läkaren hade skickat den, fick svaret att det hade han, så nu idag ringde min sambo urologen och frågade, de hade inte fått nån remiss, därav ingen bekräftelse. Vad är detta när kommer medvinden. Vi är bara i början på denna resa och det krånglar redan.

Hur som helst så ringde jag kvinnokliniken och kollade igen, fick då svaret att det inte va konstigt för läkaren har inte skickat nån remiss. Jag blir vansinnig ,vad är det med alla dryga människor.

Har alltså gått över en månad(tror jag)

Sköterskan som jag pratade med skulle iallafall lämna ett meddelande till läkaren att skynda på. Så nu har jag bestämt att jag ska ringa varje dag och påminna, tills remissen är skickad.

Har iallafall tre kompisar som vet om den "stora hemligheten".

Det känns verkligen skönt att ha några att prata ur sig till.

Och de förstår verkligen vad vi går igenom, Den ena kompisen försöker också få barn just nu, men det vill sig inte, den andra har gjort ivf, och lyckats.

Skulle verkligen kännas skönt om man hade nån på jobbet också bara. Fast det är jag verkligen inte redo för, måste va nån som inte berättar vidare, kan faktiskt inte komma på nån, så det får allt vänta. Kanske aldrig säger nått.

Har iallafall bestämt mej för att berätta för min chef, han har ju tystnadsplikt, sen så kan det ju va bra om han vet. Med tanke på att vi har ganska långt att åka för att komma till sjukhuset, så blir det väl endel sjukfrånvaro antar jag.

Håller tummarna för att imorgon när jag ringer läkaren ang remissen så har han redan skickat den. Hoppas hoppas

Kramiz