från läkaren kommit.

Eftersom jag blev alldeles ledsen när jag pratade med läkaren i telefon låste  sig allt och jag fick inte fram några frågor, förutom en.

Men i brevet stod det iallafall att det inte fanns någon spermie alls(helt tomt).

Nu känns det ju helt hopplöst.

 Eftersom min sambo inte direkt har velat prata om detta, fick brevet igång oss att börja prata endel. Vilket har gjort det hela lite lättare. Åtminstone för mej.

Vi har fått en remiss till urologen där de då ska göra en grundligare undersökning av min sambo. För att se om de kan hitta nån spermie. Hittar de någon spermie då blir det iallafall provrörsbefruktning, Gör de det inte blir det insemination och spermier från en donator.

Det verkar ju som att loppet iallafall inte är helt kört.

Skönt vart det iallafall att jag och min sambo kunde prata ut litegrann.

Om bland annat:

Undersökningarna som han ska genomgå

Provrörsbefruktning

Insemination med donator

Han känner väl att dessa undersökningarna inte kommer bli direkt roliga men men..

Om det nu visar sej att de inte hittar några spermier trots allt så skulle han känna som om det är hans barn ändå. Tack och lov! säger jag bara

Kan i vissa lägen känna mej helt självisk som har gått händelserna i förväg, men jag vill verkligen ha en bebis. Men inte till priset av att min sambo inte skulle känna för det barnet. Isåfall skulle jag nog hellre adoptera(tror jag) Han sa faktiskt att han skulle aldrig hindra mej/oss från att få ett barn:)

Men vem vet detta kanske inte lyckas heller:(

eller som det stod i brevet, försök även själva ändå:)

Hoppet är väl det enda som inte överger en.

Hoppas att allt börjar ta fart nu och att vi kan få en lite bäbis snaaaart:)

Längtar så

Kramiz