Efter att kroppen och allt har hunnit återhämta sig under sommarn och semestern är vi nu igång igen.

När jag kollar tillbaka så känns allt som det var nyss fast ändå evigheter sen.

Jag började med hormon nässprayen den 19/8-12 igen. Funderar kanske på om jag kan vara lite allergisk mot den, för nu svider den och jag nyser av den. Konstigt. Men jag var hos Arne idag och han sa att den hade tagit som den skulle och att kroppen nu var redo igen för nästa försök. jippi(fast inte lika förväntansfull som förra gången)

Jag upplever inte att jag är sådär bubbligt arg , kanske berodde mest på att jag slutade röka förra gången. Men jag ska säga att någon muntergök är jag inte och väldigt nära till tårarna mest hela tiden. Tycker att allt är orättvist mest hela tiden.

Ikväll ska jag börja med första sprutan av ca 14.

V 38 är Örebro vecka, insåg just att nu är det jättenära igen.

10 feb efter nedtrappning av ciggaretter med hjälp av nikotintuggummi

           tog jag sista ciggen på kvällen.

11 feb start av hormon nässprayen.

1 mars start med sprutorna

5 mars blodprov för att kolla om jag ska höja eller sänka dosen i sprutorna

7 mars blodprov för att kolla om jag ska höja eller sänka dosen i sprutorna

13 mars? ägglossningssprutan

14 mars äggutplockning i Örebro (7 st ägg)

16 mars tillbaka till Örebro för insättning av 1 ägg. 0st ägg till frys

16 mars slidpiller morgon+middag+kväll tom 5 april

1 april gravtest (Positivt)

5 april sista slidpillret

20 april höjning av Levaxinet med 25 mikrogram(dock för sent?)

23 april inskrivning MCV

24 april Ultraljud hos Arne. Inga hjärtslag o litet foster, vänta........10dgr

4 maj Mikael gör nytt ultraljud, inte heller han hittar hjärtljud

26 maj cytoteck(missfallspiller)

12 juni Ultraljud allt borta

Nya blodprover för att få ordning på levaxinet innan nästa IVF försök kan starta.

Fick beskedet att jag inte var gravid. Vart inte så besviken som man hade kunnat tro, för under dessa 10 dagar hann jag förbereda mig att det förmodligen inte var nått.

Fast det är ju inget kul besked och känslorna pendlar fortfarande massor fram och tillbaka.

Fick också reda på att min levaxin dos låg för lågt och att det kan innebär att fostret i ett tidigt skede kan sluta att växa. (Precis vad som hände)

Nu ska kroppen fatta att jag inte längre är gravid. Vänta vänta.....

I vecka 13 fick jag ta cytoteck (missfallspiller) kroppen vägrade att fatta.

Har aldrig någonsin varit så dålig, sov inget på hela natten pga smärtan, på morgonen spydde jag av smärtan.

Sov i princip hela dagen efter och på kvällen drog det igång igen men smärtan. Men då fick det bli akuten jag orkade inget mer, fick mera smärtlindring och blodstoppande. Fick även reda på att riktigt allt inte hade kommit ut än och att smärtan skulle komma igen.

Kan nog tänka mig att det är som en mindre förlossning fast utan att få något för det...

Önskar inte ens min värsta fiende detta hemska.

En hyfsat bra dag trots känslan av att allt är över. De symtom jag känner tror jag bara är kroppen som spelar mig ett spratt. Att det har varit en bra dag idag beror förmodligen på all egen tid jag haft idag. Lever just nu på hoppet men det börjar också svikta, tror det är kört och att vi måste börja om med allt från början igen.

En kvällspromenad med grannarna:)

Kan inte bli värre eller....Har gått upp minst 10 kg helt i onödan, slutat röka helt i onödan. Inget fick jag för det.

Depp dag, hatar detta jävla skit liv. Önskar att jag bara fick ligga i sängen och göra inget, ända tills på fredag då ultraljudet är.

ARGDAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tillbaka på jobbet efter migrän, som en helt vanlig dag, som om inget särskillt hade hänt. Inte ens på jobbet går det att låta bli att tänka.

Är allt bara en mardröm. Har jag drömt att jag varit till läkarn, eller??

Är det kroppen eller läkarn som ska fatta hur det faktiskt ligger till.

Vänta och se, det ska vi faktiskt kunna nu efter 3 år. Men lika jobbigt är det varje gång, om inte värre.....

Ingen huvudvärk idag, men är hemma från jobbet idag med. Tror att alla gravidsymtom är kvar. Vet inte om det mol mer i magen och ryggen idag eller om jag bara inbillar mig. kommer bli sinnes sjuk under de här 10 dagarna. gahhhhh

Jobbigt att inte kunna tänka på nått annat en endaste sekund.