Så fruktansvärt arg och besviken. Helvetes jävla skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitttttttttttttt

var sant. gick och la mig igår med känslan av att allt var över och mycket riktigt stämde det.

Fick mensen en dag innan testdag, typiskt

är verkligen inte min grej. Man borde ju ha blivit härdad vid det här laget, men ikke.

Nu börjar det iallafall närma sig för testdag(lördag).

Kan iallafall berätta att varje toabesök är en pina. Blod inte blod. Än så länge är det inge blod så nu håller jag tummarna att det går hela vägen.

Ena stunden har jag en glad känsla över det hela och att det känns som det har lyckats och att jag är säker på att jag är gravid, medans i nästa stund ångra att jag ens tänkte att det skulle vara så. Varje sekund tänker jag på detta.

Håller iallafall tumme och tå

till Danmark fattade vi beslutet att nu under vinterperioden vända oss till Charlotta mottagningen och Örebro istället.

Visserligen är det dyrare men det är inte alls lika långt för oss. Ca 4 timmar tor till Örebro, ca 7,5 timmar enkel resa till Danmark, en viss skillnad.

Så nu har jag gjort en insemination i hormonstimuleradcykel i Örebro:)

Var där för drygt en vecka sen och allt gick bra. Det som skiljer Sverige och Danmark åt, är att det är en gynläkare som utför inseminationen i Sverige medans i Danmark är det en barnmorska. Plus att man i Sverige får se på ultraljud när man blir inseminerad, häftigt att se lilla ljusskenet:)

Triva bra på båda ställena med det blir inte lika ansträngande att åka till Örebro.

Så nu sitter man här och funderar.

Det är idag dag  10 och mina bröst känns ömma och att jag redan på dag 4 kände att det ömmade i magen och har gjort det varje dag efter det. Men sen är det ju svårt att tyda vad kroppen säger eller inte säger och vad som faktisk är hoppet. Hjärnspöken kallar jag det, men nu vill jag verkligen att den ska ha rätt:) på lördag ska jag göra mitt 6:e gravtest, håller tumme å tå.

Att detta kan ta upp hela dagarnas tankar är helt sjuk. Varje sekund tänker jag och hoppas 

Här behövs det en rejäl uppdatering vill jag lova.

IVF nr2 visade sig vara negativ

IVF nr3 var positivt gravtest, men resulterade i ett tidigt missfall, ca vecka 8.

Detta har inneburit att landstinget inte längre bekostar flera försök och att vi måste bekosta allt ur egen ficka.

Ivf ca  27 000kr och insemination ca 13 500 kr.

Som tur är har jag sparade pengar att ta av plus att jag en längre tid har jobbat heltid och haft möjligheten att lägga undan lite pengar varje månad.

Går nu hos Charlotta mottagningen(som är privat) och inte på sjukhuset, vilket känns skönt:)

Har varit där på koll och pratat med henne om Danmark som är ett lite billigare allternativ.

Efter besöket hos Charlotta fattade vi beslutet att åkat till Danmark och göra insemination med donator. 2 gånger har jag varit där utan resultatet jag önskat. Var på Storkkliniken

Nästa resa som var planerad till Danmark blev jag sjuk och valde att jag skulle avstå och låta kroppen få vila ut

ordentligt.  Tillfället efter det var det vid jul och kände att jag inte ville gå och undra över julen, då blev det inget heller. Sen kom 3 dje tillfället jag var jätteladdad inför, då visade det sig att moder jord skulle sätta stopp för oss. Det visade sig att det var väldigt blåsigt och att det inte var säkert att färjorna skulle gå och att bron över kanske var stängd. Då vi har 6 timmar till färjan var det inte bara att chansa och hoppas på det bästa. Fanns väl en mening med det hela trost att det kändes hur tråkigt som helst. Var verkligen laddad

Har varit till Arne idag för nytt vaginalt ultraljud. Koll av äggblåsorna.

För att en äggblåsa ska få räknas med ska de va minst 10mm, som minst ska man ha 3 äggblåsor, helst ska man ha 5 för att man ska fullfölja IVF.

Tyvärr (enligt mig själv) hade jag 4 godkända äggblåsor och 1 som var 9 mm. Men Arne tyckte vi skulle fullfölja IVF.

Man vet ju inte vilket ägg som är guldägget, det kan lika väl finnas med nu :)

Förra gången hade jag 9 äggblåsor, 7 ägg hittade de då. Det innebär att i varje äggblåsa finns det inte något ägg.

Men det innebär faktiskt inte att det är kört, känner mig faktiskt positiv, det behövs ju faktiskt bara ETT ägg.

Arne beslutade att vi skulle höja Menopurdosen till 300 i 3 kvällar till. På söndag kl 21.00 ska jag ta sista sprutan och det är ägglossningssprutan Ovitrelle. På tis kl 7.45 ska vi vara på Universitets sjukhuset i Örebro för uttag av ägg. Om de hittar några och att befruktningen lyckas och att delningen blir som den ska kommer insättningen att ske på torsdag. Gissa om jag håller tummarna stenhårt:) Hoppas hoppas hoppas!!!

Glömde skriva förut att jag tycker att det spänner lite i magen (som lite mensverk) plus

att jag mår lite illa, men illamåendet är garanterat mina nerver.

Vill att det ska vara torsdag så att jag vet vilka dagar till veckan som IVF:n ska ske

Nu när jag skriver känner jag faktiskt att jag är nervös.