evigheter ju. När vi väl hade bestämt oss för att söka hjälp och göra en utredning på oss och första undersökningen och provtagninarna var gjorda på mej och min sambo, så ska allt ta en evighet att få ett resultat.

Innan samtalet till gyn har jag länge bara gått och funderat och hoppats varje månad att denna gång ska det lyckas, men inte, samma besvikelse varje månad. Allt liksom bara rasar alla förväntningar och förhoppningar bara försvinner.

Känns som att jag varje månad hittar något med kroppen som inte är sig likt från förra månaden, och då plötsligt stiger hoppet igen, men nej.

Varför vill det sig inte, jag vill detta NU

Är helt nojig nu och är helt övertygad om att något är fel hoppas bara att det är något vi kan få hjälp med, skulle så hemskt gärna vilja bli gravid.

De första proverna togs i början på november, så läkaren borde faktiskt ha ringt om svaren redan, sköterska jag pratade med sa att han skulle ringa mej till veckan, så vi får hoppas att det blir så, vill veta hur det står till.

Känns som att det kommer bli en evig väntan genom hela denna resan, har kikat lite på andra bloggar och vad det verkar så tar det tid, evigheter.

Får verkligen hoppas att det finns en lösning på "problemet".

Nu tar jag kvällen

Kramiz

Hur kommer det sig att när någon frågar:

-Är det inte dax för er att skaffa barn nu??

Så kan jag inte ge ett ärligt svar, utan måste hitta på något som:

-Nja vi har nog runtomkring oss just nu.

Fast jag i själva verket bara vill skrika ut:

-Vi vill och vi försöker men det går inte.

Varför, varför, varför??

Kramiz

det är ju för min egen skull som jag har skapat denna blogg.

Vet inte  riktigt varför det känns så här, men mitt hjärta bulltar som aldrig förr  nu när jag skriver mina allra första rader på min allra första blogg.

Det är förmodligen för att jag själv inte tycker att jag varken i tal eller skrift kan formulera mig rätt. Men nu ska jag göra ett försök iallafall, har länge tänkt starta en blogg bara för att få bort och ut alla tankar som man går och bär på och som man inte riktigt vågar prata om med vem som helst.

Så vad ska jag skriva om nu då, jo, ofrivillig barnlöshet.

Står just nu under utredning för att hitta anledningen till varför det inte blir nån liten knatte. Jag och min sambo har försökt bli gravida i ca 2,5 år.

Måste bara säga att jag hatar att vänta, vill ha svar nu, vill veta vad som ska hända, kommer vi få barn eller inte? Är det något fel på någon av oss?

Om det är det isåfall vem??Hur går vi vidare då?

Blir ju inte direkt yngre:(

Får räcka med dessa rader just för tillfället

Kramiz